2 dagar kvar i NYC
Igår bestämde vi i lägenheten att vi skulle ta en avskedsdrink innan Rigmor flyger till alperna i morgon, idag när jag kom hem sent idag så hade dom gått och lagt sig (alla utom Parker som satt i mitt kolsvarta rum och väntade på min hemkomst). Jag har skrivit ett långt meddelande till Rigmor med order om att jag vill bli väckt för att säga hej då. Jag tror inte hon kommer lyda mina ord och avbryta min skönhetssömn... Det känns som när jag var liten och klistrade upp lappar på ytterdörren med order till mor och far att dom skulle komma upp och säga god natt när dom kom hem sent.
2 dagar kvar i New York och staden har aldrig varit vackrare än nu, i solens strålar och 10 gradigt vårväder.
Snö!
Idag började jag min dag som jag brukar, vakna innan klockan ringer och titta på min ipad vad som hänt hemma och i världen. Aftonbladet berättade för mig att hela New York höll andan för den stora stormen som skulle slå till som värst igårkväll. Eftersom jag har den lyxen att känna vindens bris mot min kind när jag ligger i min säng tyckte jag det var lite konstigt att det var vindstilla när det enligt Ab skulle blåsa storm. Och som tur var hade aftonbladet fel, så jag skyndade mig iväg till Central Park för att njuta av den i vinterklädsel.
21
Jag har precis avslutat en mysig middag med min "roomie" Anna och Rigmor (och en sur Parker som satt på bordet under hela middagen och fräste surt).
Det känns enormt konstigt att jag inte kommer att bo här om två veckor!
Jag har hela tiden sett fram emot att åka hem och inte riktigt tänk på att det ska bli jobbigt att åka härifrån, jag tänkte att nu när jag sagt hej då till min New York soulmate Genevieve så kommer det inte bli så jobbigt. Men när mina vänner på skolan planerar hur dom ska lägga upp sin vecka i skolan för att träffa mig innan jag åker inser jag att jag tydligen har gjort ett intryck på en del människor här i New York, och dom har gjort intryck på mig. Det känns som om jag har en hel del mysiga och spännande saker att ta tag i när jag kommer hem så att jag kanske glömmer bort att uppskatta det jag har skapat här under 6 månader.
Ju mer det närmar sig den 17e februari dessto mer känner jag att kärleken till New York och det jag gör här växer, idag fick jag mail av rektorn på skolan om ett erbjudande att förlänga kursen i 3 eller 6 månader till "your actual Visa is valid to July 2012, so this is all you need to do to continue the program".
Lugnt Mor, jag kommer inte förlänga det :)
21 dagar kvar <3
P.S Om något ser konstigt ut i det här inlägget är det för att Rigmor har bjudit på två cosmopolitan och två flaskor vin. Det ska tilläggas att min helg har redan slagit hårt mot min lever D.S
Sjukt gott vin!
27 dagar kvar
27 dagar kvar tills;
Jag får andas frisk svensk luft
Jag får krama min kära mor och far
Jag får se ett riktigt snölandskap som jag kommer tröttna på efter en vecka
Jag får träffa Bente bent
Jag får äta svensk mat
Jag får dricka vin i uterummet med mor och far och inte låta dom få en syl i vädret
Jag får snosa Johnny och Askis päls
Jag får ta en dusch i en dusch utan vattentryck
Jag får förhoppningsvis träffa min syster
Jag får träffa min bror
Jag får se mina föräldrar ligga i soffan framför tvn kl 21.15
Jag får sova i mitt tysta flickrum
Framför allt tills jag kan ringa någon på kvällen om jag känner mig ensam, träffa mina vänner och familj in real life.
New York och utomhus luncher i all ära men, nu är jag trött på att vara själv. Jag är trött på att förväntansfullt kolla på skype om mina nära är online. Trött på att tänka på vad klockan är i två tidszoner i världen.
Allt har verkligen varit perfekt!
Emma och min tid i sommras
Familjens besök
Dansen
Vänner som jag lärt känna
Spännande Sandy som kom och förstörde Halloween
Thanksgiving i Brooklyn
Goodstuffs visit
Coldplays konsert
Nyårsafton med min kära kära vänner och nyfunna vänner
Min bästa nyfunna vän som jag slapp säga hej då till
Den mest minnesfulla utekvällen någonsin
Men nu faller det sig så perfekt att jag länktar hem, i slutet när det är 27 dagar kvar.
23 lektioner kvar 18 dagar kvar i New York!
Jag kommer att njuta, för den som väntar på något gott...
Brooklyn botanic garden
Förra söndagen åkte jag ut till Brooklyn för att vidga mina vyer, brooklyn botanic garden var mitt mål och jag insåg kanske att det hade varit finare att åkt dit på våren, sommaren eller hösten när det inte var så kalt. Men jag försökte föreställa mig att det var löv på träden och blommor i rabatterna.
Sol och lagom varmt!
Brooklyn botanic garden; check!
Drama, drama...
Jag vill börja med att säga att jag sitter tryggt i min säng med en riddares historia på i bakgrunden, och Heath ska snart göra mitt favorit leende. Känsliga och oroliga mor och far hjärtan varnas för att läsa vidare det här inlägget.
I kväll skulle jag egentligen på ett feministiskt fullmoon yoga party som jag sett fram emot med spänning för det låter som det absolut flummigaste jag någonsin kommer att göra. För att ta mig dit åkte jag med tunnelbanan och gick av vid en hållplats som låg en bit bort från yoga studion. När jag kommer upp ur marken så tittar jag mig omkring och börjar sedan gå, åt fel håll naturligtvis... Områder jag kom till såg ut som ett folktomt industriområde ala skräckfilm delux. För att försöka hitta min väg börjar jag kolla på mobilen vart jag var och vart jag skulle, men det kändes väldigt olustigt att stå där och så uppenbart vilse så jag tänkte att jag skulle gå till en större gata för att tryggt ta reda på vart jag skulle. Då börjar jag gå rakt fram mot den gatan som såg mest trafikerad ut, och går naturligtvis längre och längre in på industriområdet. I min panik att jag var vilse så börjar jag gå väldigt fort mot den större gatan för att det var så obehagligt, men det visade sig att det inte låg någon stor gata längre bort utan bara mer stora lagerlokaler. Och naturligtvis så möter jag bara ett fåtal människor, alla var män med mycket suspekt tillsyn. Tillslut inser jag att det inte finns någon annat val än att gå tillbaka samma väg jag kom, så jag vänder tillbaka till tunnelbanan för att ta mig till manhattan, lusten att försöka virra mig vidare till yogastudion var helt borta. Som tur var mötte jag ingen på väg tillbaka, jag har aldrig gått så snabbt och tyst i hela mitt liv. Jag vet inte om jag sett för mycket läskiga filmer eller det faktum att jag bara sov 3,5 timme i natt men jag trodde att jag minst skulle bli rånad i det läskiga området. Jag har aldrig aldrig aldrig någonsin varit så rädd i hela mitt liv!
När jag äntligen kom fram till tunnelbanan så började jag gråta av lättnad och slutade inte förrän jag kom tillbaka till Manhattan. ALDRIG mer ska jag försöka hitta vägen genom ett område jag inte har en susning om...
Mårtenstorp och mitt flickrum har aldrig varit mer lockande!
California!
Jag har precis mailat Kristin som jag ska bo hos i Californien, hon verkar tycka att det ska bli väldigt kul att jag ska hälsa på. Jag är sååå peppad!!!
Så här såg det ut sist jag var där...
7,5 år senare är det dags för ett nytt besök!
Sen är det dags för mig att åka hem <3
Tisdag 22 januari
Idag är det ingen vanlig dag, idag är det 5 lektioner som gäller, pluss ett besök på Broome/Lafayette för att minnas den här mannen lite extra idag.
Meow!
Datenight
Igår vad jag på detj med Ryan Gosling<3
Filmen var inte bra. Jag kom på att Ryans röst låter som björne i björnes magasin.
Sen ringde Gen och sa att hon ändrat sitt flyg tillbaka till New York, så vi kommer inte hinna ses :(
Monsterdag!
Idag ska jag sota för allt vackert besök och alla sjuka dagar, idag är det dags att samla ihop lite lektioner så jag kan sluta på steps med hedern i behåll. 32 dagar kvar i New York och 54 klasser kvar att ta.
Nu börjar mina tankar vandra mer och mer åt kalla Sveriges håll. I natt drömde jag att jag åkte hem 17e Januari istället för att flyga till LA 17e februari. Så tråkigt ska vi inte ha, jag ser verkligen framemot min LAvisit :)
Kärlek!
Nu börjar mina tankar vandra mer och mer åt kalla Sveriges håll. I natt drömde jag att jag åkte hem 17e Januari istället för att flyga till LA 17e februari. Så tråkigt ska vi inte ha, jag ser verkligen framemot min LAvisit :)
Kärlek!
Sista rycket
Mina kära vänner har åkt hem, jag är lite småsjuk och kanske till och med har lite hemlängtan börjar växa sig större i min kropp. Konstigt att nu när det faktist inte är så långt kvar så börjar det bli jobbigt att vara borta från familj, vänner och kära. Över hela hösten och julen har jag haft fantastiskt besök att se fram emot och nu är det bara jag fram tills jag åker hem i slutet på februari. 49 dagar kvar tills jag börjar min resa hem. Det kommer gå fort! Och när jag väl är där kommer jag gråta för att jag ska åka så det är bara att ta sig i kragen och försöka njuta av den tiden som är kvar på mitt underbara äventyr.
Iallfall... Mina kära kära vänner Elvira + pojkvän Robban, Cecilia och Frida har varit här den veckan. Veckan har bjudit på Coldplay konsert, sjuuukt god mat, nyårsfirande, hamburgeätande, shoppande, spanande på ekorrar (och spanande efter Ryan Gosling, det första mer lyckat än det andra), turistande, vin, fniss, skratt, gråt, ont i fötter. Här kommer veckan i bilder.
Frukost på Goodstuff diner
Livlig tunnelbaneresa på nyårsafton
High line
Jag förklarar en sex and the city scen i Meatpacking district där Alexander Petrovski sitter och håller handen innan för Carries tröja på restaurangen Pastis, jag tror Cicci förstod...
Mer sex and the city, Carries trappa!
Efter 3h och en flaska rosé och en halv flaska rött var vi nyårsfina för Buddakan.
Det kändes helt enkelt lite synd när man upptäcket att man dragit bort nagelack på väg till restaurangen.
Hej nageln:)
Det här fina sällskapet träffade vi på Buddakan.
Jag fixade oss en till bordsdam, detta är Lise min kära danskamrats mamma.
Och där till höger har vi vackra norska Ina.
Våran nyårsafton slutade framför det här fönstret, kikandes mot time square samtidigt som vi kollade på the ball drop på tv.
Bakismat på joy burger.
Kö till ett berömt pizzaställe i brooklyn som vi tyckte var sådär...
Tack fina Cic och..
...Vackra Frid och...
...Underbar Elvira och Robban för att ni förgyllde mitt nyår och min första vecka 2013!
Tråkigt att veckan kom till ett slut, nu ska jag kurera mig för att återvända till dansvardagen.
Kärlek!
Juletider
Kära bloggen.
Jag har inte varit den mest aktiva bloggerskan på ett par veckor. Det har inte varit för att jag har haft fullt upp med dagens outfit, hitta på tävlingar och eller förbereda coola svar till en bloggfrågestund. Anledningen för mina inläggs bortfall är att jag har haft fullt upp med julens alla bestyr (och kanske mest att komma ikapp i skolan).
Det första anmärkningsvärda är väl kanske luciafirandet den 15e december i Holy trinity lutheran curch på upper west side. Min kära vän Tove som gjorde NY osäker på 2000-talet lämnade en tärna Louise efter sig som vackert sjöng i lucia tåget även detta år. Innan jag anlände till luciafirandet tänkte jag att jag skulle förbereda Louise på att jag skulle komma så att hon skulle sjunga sitt allra bästa, till svar på min förvarning fick jag informationen om att Uma Thurman brukar också gå på den föreställningen som jag skulle på nämligen den kl 6pm. Rigmor hade informerat mig om att man måste stå i kö ett tag innan för att få en bra plats, how ever så blev det så att jag fick armbåga mig fram och vänta på familjen Hume/Spaang för att dom var sena. När jag laggt alla mina kläder för att markera mitt revir, fick Uma Thurman sikte på Karin som satt ensam med potentiell plats. Rigmor som just anlänt informerade Uma innan hon ens öppnat munnen att "These seats are taken". Inte varje dag en stjärna vill sitta brevid Karin och dessutom blir dissad.
Louise längst upp till höger:)
Sedan kommer vi fram till Julafton och juletiden, jag vet inte riktigt vart tiden tog vägen. Helt plötsligt insåg jag att mina julkort inte hade någon chans att komma fram innnan jul, och det var då jag insåg att jag inte var med i julstressen och julmyset hemma. Jag kände mig lite ledsen för att jag längtade hem. Sedan gick jag och Ina ut och dränkte mina ledsna bortskämmda känslor i shopping och drinkar, då kändes det bättre.
På julafton var jag som vanligt så tacksam till människan som uppfann skype, annars hade jag varit hemma för länge sedan. På kvällen åkte jag Rigmor och Jasmin (Rigmors mellan dotter) till Rigmors bästa vän Caroline som bodde i en fantastisk lägenhet på 22a gatan vid flatiron building. Där dukade vi upp till julbord, åt julbordet, dansade kring granen, försökte störa grannarna under i 7B så mycket som möjligt genom att göra raketen x antal gånger, gick till kyrkan och sedan avslutade med risgrynsgröt ala Rigmor. En helt fantastisk kväll fylld av trevliga människor och underbar julstämmning. En tradition jag inte varit med om förut är dessa nubbar (kan vara för att jag fortfarande anser att jag tillhör barnbordet) som ska tas i tid och otid, i och med att värdinnan ville hinna med så många visor som möjligt var det svårt att hinna äta mellan snappsarna. Jag fick äran att ta ton till hej tomtegubbar.
Michael, Jag , Heather, Nicolas, Jasmin och Ivy. Tjejerna Rigmors och Killarna Carolines.
På väg till kyrkan, vi var inte dom bästa besökarna. Vi kom försent, men ändå skulle sitta längst fram, två i vårat sällskap somnade...
Så otroligt glad över att jag hamnade hos Rigmor när jag åkte hit, annars hade jag garanterat varit tvungen att åka hem över jul.
Idag den 25e dec har jag träffat min förre detta svärfar med familj, vi försökte ta oss en fika vilket var lite svårt för att det var mycket som var stängt, sedan gick vi till rockefeller för att se granen. Så nu har jag äntligen sett den upplyst, där skilldes vi åt för att jag skulle gå på les miserable. Fantastisk film!
Nu sitter jag på mitt rum och lyssnar/gråter på/till Coldplays live skiva från 2012 för att pepp inför deras konsert 30/12. Ska bli så underbart att äntligen få se dom live!
Sist men inte minst är jag så fruktansvärt peppad på att mina kära vänner Elvira, Frida och Cicci ska komma i slutet på denna vecka! Som jag har längtat!
Att vara eller att inte vara sjuk...
Nu skulle jag behöva en systers säkra röst som säger
- Stanna hemma idag och bli frisk.
Och helst
-Ja men det är klart det är okej att vara tillräckligt sjuk för att inte gå till skolan men tillräckligt frisk för att shoppa nyårsoutfit!
När man bor ensam i ett främmande land är det bra att kunna disskutera med sig själv ibland, idag vann "dukommerinteuppskattalektionernaomdusnorarKarin", "komigennuKarin" blev nedröstad men surar i ett hörn.
Det är nog det som kallas dåligt samvete.
Pepparkaksbak
Igår kväll hade jag fint besök bestående av tre Aussies, en Norsk och en Engelska, vårat mål var att uppleva Svensk jul. Ina och jag som kommer vara kvar i New York under jul var löjligt lyckliga över att få känna alla julens dofter, smaker och bränna sig på smält socker. Vi började kvällen med en festmåltid bestående av köttbullar ala IKEA, potatis och brunsås, detta belv en succé tills Gigi ville ha ketchup. Man kan ju inte äta ketchup till köttbullar potatis och sås?
Sedan var det dags att bygga ihop pepparkakshuset, vi var ju sex ivriga tjejer som alla ville bidra med våra egna ideer så vi löste det som så att alla fick varsin del av huset att dekorera. Sedan satte oroliga mamman Karin ihop huset för att undvika blåsor på mina gästers händer. Ingen av mina utländska vänner har någonsin gjort detta, dom var helt lyriska över att få ta del av denna nya upplevelse.
Min del blev tråkigast, det är den med julgranen. Men med dom andras överpimpade sidor så är den fin ändå.
Efter husbygge var det dags att baka pepparkakor, Vi hade bara en dalahäst och ett hjärta så det fanns plats för egen kreativitet.
Här har vi hjärtan, dalahästar, sverige, australien, cupcake, unicorn och stjärnor.
När våra fina kakor var klara så värmde vi upp glöggen och tog fram julmusten och kalasade på våra bakverk.
Ina och Kim, Gens syster.
Anna, som föll offer för Ryan Goslings blickar i en park för två veckor sedan!
Gigi och Gen.
Gigis boobs.
Efter allt bakande och ätande blev mina gäster trötta.
Gigi skickade ett meddelande på facebook innan dom kom hem till mig om att
"Let´s dress up for the party"
Vilket jag tyckte var en trevlig idee och tog på mig kjol och strumpbyxor dagen till ära.
Men tydligen så ändrades ideen på the Markel utan att jag fick höra om det, det blev Onepice tema istället, en giraff, en unicorn och en mönstrad onepice kom hem till mig vilket såg mycket skönare ut än min kjol:)
Idag åker Gigi tillbaka till dom brittiska öarna för att fira jul, vi ska träffas och äta lunch tillsammans innan hon drar till JFK. Så i morse när jag skulle ta balett så fann jag många anledningar att ligga kvar i sängen med Mysteriet på Greveholm och pepparkakor, det blir ju enklare att ta sig till tjejerna från mig än svettig från dansskolan, eller?...
Me myself and Parker
Tisdag, allt är tillbaka till det vanliga, förutom att jag är själv igen så har jag även sagt adjö till min rummet brevid kamrat Marlene Jag har gjort mina första lektioner på tio dagar, min kropp är väldigt glad över det långa uppehållet. Det är nog första gången sedan jag börja på Steps som jag inte har känt mig begränsad av ömma kroppsdelar. Tack thanksgiving och Gustafveckan! Den lyckan om icke ömma kroppsdelar får jag nog äta upp i morgon efter mina lektioner idag med den tjeckiska contemporary läraren.
Nu börjar julen krypa närmare, och saknaden efter min svenska vardag är stor. Mysteriet på Greveholm julkalendern gör inte saker enklare, tur att mina kära föräldrar, syster yster och fina Tove muntrat upp mig dom här dagarna.
På Söndag ska vi ha ett swedish christmas party hemma hos mig, det ska bakas pepparkakor, byggas pepparkakshus, och ätas köttbullar med potatis och gräddsås.
Det känns som om jag leker med elden vad det gäller min hemlängtan till jul, men det blir lite mer spännande att leva med foten över kanten. :) Tur att jag har en hårddisk fullproppad med serier att roa mig med när Gen och Gigi åkt hem över jul.
Kärlek!
Kvällsklass
Igår kväll tog jag en jazzklass med Robert Pierlon, en galen man som ville ha "dirty cats after a few margaritas"feeling på koreografin. Det var super kul!
Men det fanns två andra saker på klassen som var mycket roligare.
1, Jag träffade en kille innan klassen på 7 år som var där med sin mamma, han sa
-Det är orättvist för jag har ingen att prata med, jag är det enda barnet här.
-Du kan prata med mig, jag är ett barn. sa jag
Han såg förvånad och lycklig ut, och då sa jag.
-Hur gammal tror du jag är.
-13. Svara han efter lång tänkpaus.
Jag ville bara äta upp honom! Så söt!
2, Det var en kille som tog klassen som såg ut precis som.... Voldemort!!! Jag visste inte om jag skulle skratta åt att se Voldemort dansade som en dirty cat after a few margaritas eller om jag skulle hålla mig så långt borta från denna farliga man.
Jag tror jag måste gå på Harry Potter exhibition snart för att få utlopp för min beundran av dessa böcker, eller så kanske det bara blir värre...
Kokainkax
Idag har min dag bestått av:
Min kära skola:
Beg Balett, på min beginner balett har jag numera uppgraderat mig till dance captain, dvs stå som loket på tåget vid balettstången för att dom där bakom ska kunna se mönstret på dom olika övningarna. På advanced beginner är min självkänsla lite mer som SJ, man vet inte riktigt om tidstajmingen är rätt..
Efter balett blev det Yoga, där jag numera är en stjärna på att stå på huvud+underarmar. Men mindra bra på att vakna ur min vinyasa (avslappningen dom sista tio minuterna) när man vaknar och upptäcker att alla andra redan sitter upp och att läraren ler förstående så vet man att man försvunnit lite för långt in i avslappningens värld.
Shopping:
Jag vågar nog påstå att jag har köpt dom bästa julklapparna någonsin idag, Frida, Sara och Cicci kommer att bli dom lyckliga ägarna till dom. Årets tema på mina julklappar är lättvikt och spex... Jag måste naturligtvis hitta på något roligt rimm eller vers..
IKEA:
Följande saker fick följa med mig hem idag;
Pepparkakshus
Peppakaksdeg
Julmust
Glögg
Russin och mandlar
Chocklad
Salta sillar
och en kanelbulle som fick äran att färdas hem i min mage.
Vi ska ha ett adventsfirande här, jag ska se till att Gigi, Gen och Gens syster får ta del av svenskt julmys.
Känner mig ytterst peppad på allt just nu, kan vara sockerkicken från chokladen som jag avnjuter just nu eller att jag känner mig trygg i min vardag här i New York. Jag har fantastiska vänner som tydligen tycker att jag är kul att hänga med trotts mina bristande språkkunskaper (det har blivit ett uttryck att säga att man har ett "swedish moment" när man tappar bort ett ord), jag kan inte bestämma mig för vilken dag i veckan som är min bästa dansdag för att alla mina dagar och lektioner ger mig så mycket energi just nu.
Om, jag säger om jag hamnar i en "jagvillhaminvanligajul"depression ska jag läsa det här inlägget och minnas att man kan vara lycklig utan julfrukost i mårtenstorp, mammas julparfym, pappas handgjorda tändstickstunna potatisbitar i jansonsfrestelse (inte för att jag tycker om jansons men jag har fått studera nogrannt hur smått bitarna ska hackas), en syster som kommer in och lägger sig i min säng på morgonen, en bror som säger "taaackar" till alla sina julklappar, en tomten som pratar ur en köttkvarn, en tomten som är justin bieber, hemmagjorda glasstrutar med vaniljglass, hallon och grädde, och utan att bli besviken av att vi i år igen har glömt att köpa sjöfrukts chokladasken (fast jag inte skulle fått ner en bit till utan att må illa).
14 November... Kanske ska tagga ner jultänket lite.. :)
Kan någon där hemma vakna så jag kan få berätta om min fantastiska julklapp! Mamma?! Syster?! :)
Sandy...
Jaha, då har livet återgått till det normala så nu är det väl dags att skriva ner om dom senste händleserna här i New York.
Halloween blev ju inte riktigt som vi hade tänkte oss, jag och Gen skulle på en picknick i Williamsburg och sedan ta oss till den tradtionella paraden i Greenwich. På fredagen så ansträngde vi oss ordentligt för att hitta den perfekta utklädnaden, det slutade med en kleopatra krona och fina kort från butiken.
JM (som hävdar att han ser ut som Heath Ledger, vilket jag förklarade för honom att han absolut inte gör) och Gen
På lördagkvällen gick jag och Gen runt på stan i west village och tittade på alla som var ute i sina kostymer, så fast att jag inte fick uppleva paraden och maskeradfester så har jag sett amerikansk halloween, men tyvärr inte deltagit. Den roligaste utklädnaden måste vara en kille som var utklädd till en fot, hans huvud stack ut där nageln skulle suttit ut på stortån. Det blåste väldigt mycket och det var då som folk började prata om den annalkande Sandy. Gen och jag gick runt och önskade folk Happy Halloween och Happy Hurricane, vi fattade inte riktigt att Sandy skulle en big deal då. Vi tyckte nog mest att alla amerikaner är otroligt dramatiska vad det gäller väder, för det är dom verkligen men nu fick dom vatten på sin snurrande kvarn.
På Söndagmorgonen förberedde jag mig som sann Stensdotter (så fort kära far hör ordet storm så åker motorsågen in i backluckan på bilen så att han kan med ett leende få en anledning att använda den om det skulle behövas) på att stormen skulle komma, vatten, kex, godis och ljus blev inhandlat för att kunna utan dåligt samvete ligga inne och filmmysa hela dagen.
När jag inhandlat mina saker och kom tillbaka hem sa Ravi våran door man att det var nog bäst att jag höll mig inne för att stormen var på väg, då blev jag stressad över att jag inte hade pengar på min mobil och var tvungen att gå ut igen. Uppe i lägenheten träffa jag Marlene som gör ett duktigt jobb med att skrämma upp mig om stormen, hon berättar att förra gången det var en storm som denna var våran byggnad tvungen att evakuera och att det tydligen svajar rättså bra uppe på 32a våningen. Jag sprang orolig iväg så fort som möjligt till At&t för att fylla på min mobil om vi skulle förlora internet hemma i lägenheten. Det är förövrigt sjukt komplicerat, jag blir dumförklarad varje gång som jag ska göra det för att jag inte har koll på vad jag ska ha:) Denna gång fick jag hjälp av en trevlig kille som såg ut och prata precis likandant som Chris Rock, vi börja prata om Sandy och han hade inga planer alls på att förbereda sig för stormen för att det skulle säkert inte bli någonting, det var inställningen som alla man pratade med hade. Sedan fick min mobil liv, Gen skickade sms och sa att min zon var tvungen att evakuera och Rigmor skickade sms om att hon ville att jag skulle ringa henne. Då blev Karin rädd-karin och skynda sig hem för att packa och uppdatera sig om vad som hände. Efter att ha pratat med Rigmor i telefon så blev jag lugnare, det måste vara dem magiska doktorsrösten som har en lugnande effekt. Jag och Marlene tog en taxi med all vår packning, som vi skämmdes över till the Markel på 13e gatan för att bo hos Gen och Gigi. Det visade sig senare att våran packning inte var nog för hur länge vi skulle vara borta.
Söndagkvällen och Måndagen spenderade vi mest med att äta, spela uno, titta på film och fnissa åt och försöka lugna ner våra nära och kära hemma. Gens mor skrev ett långt meddelande på facebook om vad man skulle göra vid eventuella nödsituationer, det enda Gen svara var den här länken; http://gennyjoo.tumblr.com/post/34416707682/frankenstorm-come-at-me
Med andra ord kände vi oss väldigt trygga på the markel som är ett hus som är uppbyggt som ett fort.
Måndagkväll gick elen, och vi dansade i mörkret med våra ficklampor till Let´s have a Kiki med Scissor Sisters som har blivit den låt som föralltid kommer vara förknippat med vårat Sandyparty. Med strömmen försvann internet vilket gjorde att vi inte visste någonting om vad som hände utanför våran byggnad.
Tisdagmorgon kunde vi gå ut och titta på hur staden såg ut efter stormen, vi började med att gå ett kvarter bort där vi hört rykten om att en fasad hade blåst bort.
Så här såg det ut på våran gata. 13e gatan.
13e gatan
Vi var inte direkt ensamma med att kika på "dockhuset"
Ovan för 27e gatan så var NYC precis som vanligt, det enda som märktes var att folk laddade mobilerna på dom mest konstiga ställerna.
Men ut mot östra sidan där jag bor kunde man se mer spår av stormen.
FN huset
På onsdagen får jag och Marlene reda på att vi måste betala för att få bo hos Gigi och Gen så därför tar vi vårat pick och pack och går hem till våran lägenhet för att packa om väskan med rena kläder och sedan dra oss till civilisationen med el, vatten, värme och internet på Roosevelt Island. På väg hem går vi igenom alphabet city och på aveny C får vi se spår av Sandy.
Framme vid våran vattenpromenad har växtligheten spolats bort, och saker från Williamsburg spolats upp.
Mannen som sitter på bänken sá till sin vän att han brukar gå och kissa i buskarna bakom dem, men nu går inte det längre...
Finns inte så mycket buskar att gömma sig i.
Mitt hus ser inte så inbjudande ut, eller så är det vetskapen om dom 32 trapporna som ska bestigas som gör det oinbjudande...
Våran Lobby är 3 våningar upp på en innegård, men Sandy är en storm med långa armar.
Att ta sig upp för dom 32 trapporna var inte så jobbigt som jag trodde, dessvärre fanns det inte lampor i trapphuset vilket innebar att man fick gå upp med ficklampa.
Väl uppe i lägenheten ringde jag Rigmor för att kolla om hon ville att jag skulle ta med något från lägenheten. Då informera hon mig om att jag skulle ta det försiktigt i trappen på vägen ner "för om du rammlar på vägen ner och slår dig så är det ingen som kan hjälpa dig" med dom orden i huvudet tog jag och Marlene oss ner väldigt försiktigt för att sedan åka till hennes chef på Roosevelt island.
Väl där kunde vi slappna av och börja ta reda på vad som hänt dom senaste dagaran utanför vårat fort.
Och där vad Sandys stormiga dagar slut, äventyret på Roosevelt island är nästa kapitel men nu måste jag sova, i min egen säng, med värme, med tillgång till vatten och tillgång till toalett tänk vilket bra liv jag lever!
Harry Potter
Igår kom Gen och Gigi hit för vårat efterlänktade Harry Potter bake-athon. Om man vill hälsar på här så måste gästen anmäla sig i front desk, sedan ringer en door man upp till lägenheten för att se om man verkligen vill ha besök, sedan kikar han på gästerna i övervakningskamera tills dom går ur hissen på rätt våning. Känns väldigt tryggt och creepy på samma gång, jag har kommit på att dom använder sina kameror åt andra hållet också, då har dom god tid på sig att lista ut vad jag heter tills jag nått Lobby level där dom glatt står och säger, "Good morning Karin" varje morgon. Det är något ni borde ha på Viktoria Far! :)
Det var som videon på facebook avslöjar en väldigt rolig kväll då jag och Marlene försökte lära Gen och Gigi svenska, vilket gick så där. Jag var en fruktansvärt dålig kamerakvinna då jag hade svårt att sitta still i mina skrattkramper, tro det eller ej men videon på facebook är den bästa av tre. Tidpunkten då Parker fick lämna oss var när hennes tandrad kärleksfullt kramade Gens hand X antal gånger, samtidigt som hon tittade rakt upp i Gens ögon med sina stora svarta hotfulla ögon. Då blev hon lurad till Rigmors rum med tre bitar torrfoder, hoppas hon tyckte det var värt det.
Idag är jag glad att jag har fått prata med min kära vän som har lättat mitt hjärta som varit lite ledset den senaste veckan, kanske är den där "tremånaderskrisen" som gör sig till känna. Jag hoppas det blir bättre till jul... Nåväl det blir ju en jul nästa år också, dock inte med mysteriet på greveholm som julkalender. God bless svtplay!
Puss och Kyss!
Söndag i oktober
Söndagsmys bilder från Central Park
Och Söndagsmys bilder från apartment 32F.
Puss!
