27 dagar kvar
27 dagar kvar tills;
Jag får andas frisk svensk luft
Jag får krama min kära mor och far
Jag får se ett riktigt snölandskap som jag kommer tröttna på efter en vecka
Jag får träffa Bente bent
Jag får äta svensk mat
Jag får dricka vin i uterummet med mor och far och inte låta dom få en syl i vädret
Jag får snosa Johnny och Askis päls
Jag får ta en dusch i en dusch utan vattentryck
Jag får förhoppningsvis träffa min syster
Jag får träffa min bror
Jag får se mina föräldrar ligga i soffan framför tvn kl 21.15
Jag får sova i mitt tysta flickrum
Framför allt tills jag kan ringa någon på kvällen om jag känner mig ensam, träffa mina vänner och familj in real life.
New York och utomhus luncher i all ära men, nu är jag trött på att vara själv. Jag är trött på att förväntansfullt kolla på skype om mina nära är online. Trött på att tänka på vad klockan är i två tidszoner i världen.
Allt har verkligen varit perfekt!
Emma och min tid i sommras
Familjens besök
Dansen
Vänner som jag lärt känna
Spännande Sandy som kom och förstörde Halloween
Thanksgiving i Brooklyn
Goodstuffs visit
Coldplays konsert
Nyårsafton med min kära kära vänner och nyfunna vänner
Min bästa nyfunna vän som jag slapp säga hej då till
Den mest minnesfulla utekvällen någonsin
Men nu faller det sig så perfekt att jag länktar hem, i slutet när det är 27 dagar kvar.
23 lektioner kvar 18 dagar kvar i New York!
Jag kommer att njuta, för den som väntar på något gott...
Brooklyn botanic garden
Förra söndagen åkte jag ut till Brooklyn för att vidga mina vyer, brooklyn botanic garden var mitt mål och jag insåg kanske att det hade varit finare att åkt dit på våren, sommaren eller hösten när det inte var så kalt. Men jag försökte föreställa mig att det var löv på träden och blommor i rabatterna.
Sol och lagom varmt!
Brooklyn botanic garden; check!
Drama, drama...
Jag vill börja med att säga att jag sitter tryggt i min säng med en riddares historia på i bakgrunden, och Heath ska snart göra mitt favorit leende. Känsliga och oroliga mor och far hjärtan varnas för att läsa vidare det här inlägget.
I kväll skulle jag egentligen på ett feministiskt fullmoon yoga party som jag sett fram emot med spänning för det låter som det absolut flummigaste jag någonsin kommer att göra. För att ta mig dit åkte jag med tunnelbanan och gick av vid en hållplats som låg en bit bort från yoga studion. När jag kommer upp ur marken så tittar jag mig omkring och börjar sedan gå, åt fel håll naturligtvis... Områder jag kom till såg ut som ett folktomt industriområde ala skräckfilm delux. För att försöka hitta min väg börjar jag kolla på mobilen vart jag var och vart jag skulle, men det kändes väldigt olustigt att stå där och så uppenbart vilse så jag tänkte att jag skulle gå till en större gata för att tryggt ta reda på vart jag skulle. Då börjar jag gå rakt fram mot den gatan som såg mest trafikerad ut, och går naturligtvis längre och längre in på industriområdet. I min panik att jag var vilse så börjar jag gå väldigt fort mot den större gatan för att det var så obehagligt, men det visade sig att det inte låg någon stor gata längre bort utan bara mer stora lagerlokaler. Och naturligtvis så möter jag bara ett fåtal människor, alla var män med mycket suspekt tillsyn. Tillslut inser jag att det inte finns någon annat val än att gå tillbaka samma väg jag kom, så jag vänder tillbaka till tunnelbanan för att ta mig till manhattan, lusten att försöka virra mig vidare till yogastudion var helt borta. Som tur var mötte jag ingen på väg tillbaka, jag har aldrig gått så snabbt och tyst i hela mitt liv. Jag vet inte om jag sett för mycket läskiga filmer eller det faktum att jag bara sov 3,5 timme i natt men jag trodde att jag minst skulle bli rånad i det läskiga området. Jag har aldrig aldrig aldrig någonsin varit så rädd i hela mitt liv!
När jag äntligen kom fram till tunnelbanan så började jag gråta av lättnad och slutade inte förrän jag kom tillbaka till Manhattan. ALDRIG mer ska jag försöka hitta vägen genom ett område jag inte har en susning om...
Mårtenstorp och mitt flickrum har aldrig varit mer lockande!
California!
Jag har precis mailat Kristin som jag ska bo hos i Californien, hon verkar tycka att det ska bli väldigt kul att jag ska hälsa på. Jag är sååå peppad!!!
Så här såg det ut sist jag var där...
7,5 år senare är det dags för ett nytt besök!
Sen är det dags för mig att åka hem <3
Tisdag 22 januari
Idag är det ingen vanlig dag, idag är det 5 lektioner som gäller, pluss ett besök på Broome/Lafayette för att minnas den här mannen lite extra idag.
Meow!
Datenight
Igår vad jag på detj med Ryan Gosling<3
Filmen var inte bra. Jag kom på att Ryans röst låter som björne i björnes magasin.
Sen ringde Gen och sa att hon ändrat sitt flyg tillbaka till New York, så vi kommer inte hinna ses :(
Monsterdag!
Idag ska jag sota för allt vackert besök och alla sjuka dagar, idag är det dags att samla ihop lite lektioner så jag kan sluta på steps med hedern i behåll. 32 dagar kvar i New York och 54 klasser kvar att ta.
Nu börjar mina tankar vandra mer och mer åt kalla Sveriges håll. I natt drömde jag att jag åkte hem 17e Januari istället för att flyga till LA 17e februari. Så tråkigt ska vi inte ha, jag ser verkligen framemot min LAvisit :)
Kärlek!
Nu börjar mina tankar vandra mer och mer åt kalla Sveriges håll. I natt drömde jag att jag åkte hem 17e Januari istället för att flyga till LA 17e februari. Så tråkigt ska vi inte ha, jag ser verkligen framemot min LAvisit :)
Kärlek!
Sista rycket
Mina kära vänner har åkt hem, jag är lite småsjuk och kanske till och med har lite hemlängtan börjar växa sig större i min kropp. Konstigt att nu när det faktist inte är så långt kvar så börjar det bli jobbigt att vara borta från familj, vänner och kära. Över hela hösten och julen har jag haft fantastiskt besök att se fram emot och nu är det bara jag fram tills jag åker hem i slutet på februari. 49 dagar kvar tills jag börjar min resa hem. Det kommer gå fort! Och när jag väl är där kommer jag gråta för att jag ska åka så det är bara att ta sig i kragen och försöka njuta av den tiden som är kvar på mitt underbara äventyr.
Iallfall... Mina kära kära vänner Elvira + pojkvän Robban, Cecilia och Frida har varit här den veckan. Veckan har bjudit på Coldplay konsert, sjuuukt god mat, nyårsfirande, hamburgeätande, shoppande, spanande på ekorrar (och spanande efter Ryan Gosling, det första mer lyckat än det andra), turistande, vin, fniss, skratt, gråt, ont i fötter. Här kommer veckan i bilder.
Frukost på Goodstuff diner
Livlig tunnelbaneresa på nyårsafton
High line
Jag förklarar en sex and the city scen i Meatpacking district där Alexander Petrovski sitter och håller handen innan för Carries tröja på restaurangen Pastis, jag tror Cicci förstod...
Mer sex and the city, Carries trappa!
Efter 3h och en flaska rosé och en halv flaska rött var vi nyårsfina för Buddakan.
Det kändes helt enkelt lite synd när man upptäcket att man dragit bort nagelack på väg till restaurangen.
Hej nageln:)
Det här fina sällskapet träffade vi på Buddakan.
Jag fixade oss en till bordsdam, detta är Lise min kära danskamrats mamma.
Och där till höger har vi vackra norska Ina.
Våran nyårsafton slutade framför det här fönstret, kikandes mot time square samtidigt som vi kollade på the ball drop på tv.
Bakismat på joy burger.
Kö till ett berömt pizzaställe i brooklyn som vi tyckte var sådär...
Tack fina Cic och..
...Vackra Frid och...
...Underbar Elvira och Robban för att ni förgyllde mitt nyår och min första vecka 2013!
Tråkigt att veckan kom till ett slut, nu ska jag kurera mig för att återvända till dansvardagen.
Kärlek!
