Thanksgiving break.
Min kropp skriker efter vila, mina muskler är stela och ömma! Mina knän och axlar har ändrat färg. Tacksam över den dansfria thanksgiving dagen i morgon och över min dansfria turistvecka nästa vecka.
Anledningen till det onda stavas Jarek Cemerik en tjeckisk danslärare som är helt fantastisk som bara är här i en månad, så jag har passat på att ta så många klasser med honom som möjligt. Vi spenderar en timme på golvet och gör golvteknik, kullerbyttor, handståenden och swingar. Kort och gott så krälar vi runt på golvet i olika coola kombinationer.
Här är läraren och danserna som dom visar ibland är samma kombinationer som vi har gjort dom senaste veckan, den som är 4,38 gjorde vi idag och är anledningen till mina knäns färg. http://m.youtube.com/watch?v=e5UZD8MdRLM
Min axel har ett vackert mönstrat blåmärke från min virkade tröja jag hade på klassen.
Kvällsklass
Igår kväll tog jag en jazzklass med Robert Pierlon, en galen man som ville ha "dirty cats after a few margaritas"feeling på koreografin. Det var super kul!
Men det fanns två andra saker på klassen som var mycket roligare.
1, Jag träffade en kille innan klassen på 7 år som var där med sin mamma, han sa
-Det är orättvist för jag har ingen att prata med, jag är det enda barnet här.
-Du kan prata med mig, jag är ett barn. sa jag
Han såg förvånad och lycklig ut, och då sa jag.
-Hur gammal tror du jag är.
-13. Svara han efter lång tänkpaus.
Jag ville bara äta upp honom! Så söt!
2, Det var en kille som tog klassen som såg ut precis som.... Voldemort!!! Jag visste inte om jag skulle skratta åt att se Voldemort dansade som en dirty cat after a few margaritas eller om jag skulle hålla mig så långt borta från denna farliga man.
Jag tror jag måste gå på Harry Potter exhibition snart för att få utlopp för min beundran av dessa böcker, eller så kanske det bara blir värre...
Kokainkax
Idag har min dag bestått av:
Min kära skola:
Beg Balett, på min beginner balett har jag numera uppgraderat mig till dance captain, dvs stå som loket på tåget vid balettstången för att dom där bakom ska kunna se mönstret på dom olika övningarna. På advanced beginner är min självkänsla lite mer som SJ, man vet inte riktigt om tidstajmingen är rätt..
Efter balett blev det Yoga, där jag numera är en stjärna på att stå på huvud+underarmar. Men mindra bra på att vakna ur min vinyasa (avslappningen dom sista tio minuterna) när man vaknar och upptäcker att alla andra redan sitter upp och att läraren ler förstående så vet man att man försvunnit lite för långt in i avslappningens värld.
Shopping:
Jag vågar nog påstå att jag har köpt dom bästa julklapparna någonsin idag, Frida, Sara och Cicci kommer att bli dom lyckliga ägarna till dom. Årets tema på mina julklappar är lättvikt och spex... Jag måste naturligtvis hitta på något roligt rimm eller vers..
IKEA:
Följande saker fick följa med mig hem idag;
Pepparkakshus
Peppakaksdeg
Julmust
Glögg
Russin och mandlar
Chocklad
Salta sillar
och en kanelbulle som fick äran att färdas hem i min mage.
Vi ska ha ett adventsfirande här, jag ska se till att Gigi, Gen och Gens syster får ta del av svenskt julmys.
Känner mig ytterst peppad på allt just nu, kan vara sockerkicken från chokladen som jag avnjuter just nu eller att jag känner mig trygg i min vardag här i New York. Jag har fantastiska vänner som tydligen tycker att jag är kul att hänga med trotts mina bristande språkkunskaper (det har blivit ett uttryck att säga att man har ett "swedish moment" när man tappar bort ett ord), jag kan inte bestämma mig för vilken dag i veckan som är min bästa dansdag för att alla mina dagar och lektioner ger mig så mycket energi just nu.
Om, jag säger om jag hamnar i en "jagvillhaminvanligajul"depression ska jag läsa det här inlägget och minnas att man kan vara lycklig utan julfrukost i mårtenstorp, mammas julparfym, pappas handgjorda tändstickstunna potatisbitar i jansonsfrestelse (inte för att jag tycker om jansons men jag har fått studera nogrannt hur smått bitarna ska hackas), en syster som kommer in och lägger sig i min säng på morgonen, en bror som säger "taaackar" till alla sina julklappar, en tomten som pratar ur en köttkvarn, en tomten som är justin bieber, hemmagjorda glasstrutar med vaniljglass, hallon och grädde, och utan att bli besviken av att vi i år igen har glömt att köpa sjöfrukts chokladasken (fast jag inte skulle fått ner en bit till utan att må illa).
14 November... Kanske ska tagga ner jultänket lite.. :)
Kan någon där hemma vakna så jag kan få berätta om min fantastiska julklapp! Mamma?! Syster?! :)
Årsdag
Prick ett år sedan mor, tänk att våran mor+dotter resa skulle vara så inspirerande! <3
Sandy...
Jaha, då har livet återgått till det normala så nu är det väl dags att skriva ner om dom senste händleserna här i New York.
Halloween blev ju inte riktigt som vi hade tänkte oss, jag och Gen skulle på en picknick i Williamsburg och sedan ta oss till den tradtionella paraden i Greenwich. På fredagen så ansträngde vi oss ordentligt för att hitta den perfekta utklädnaden, det slutade med en kleopatra krona och fina kort från butiken.
JM (som hävdar att han ser ut som Heath Ledger, vilket jag förklarade för honom att han absolut inte gör) och Gen
På lördagkvällen gick jag och Gen runt på stan i west village och tittade på alla som var ute i sina kostymer, så fast att jag inte fick uppleva paraden och maskeradfester så har jag sett amerikansk halloween, men tyvärr inte deltagit. Den roligaste utklädnaden måste vara en kille som var utklädd till en fot, hans huvud stack ut där nageln skulle suttit ut på stortån. Det blåste väldigt mycket och det var då som folk började prata om den annalkande Sandy. Gen och jag gick runt och önskade folk Happy Halloween och Happy Hurricane, vi fattade inte riktigt att Sandy skulle en big deal då. Vi tyckte nog mest att alla amerikaner är otroligt dramatiska vad det gäller väder, för det är dom verkligen men nu fick dom vatten på sin snurrande kvarn.
På Söndagmorgonen förberedde jag mig som sann Stensdotter (så fort kära far hör ordet storm så åker motorsågen in i backluckan på bilen så att han kan med ett leende få en anledning att använda den om det skulle behövas) på att stormen skulle komma, vatten, kex, godis och ljus blev inhandlat för att kunna utan dåligt samvete ligga inne och filmmysa hela dagen.
När jag inhandlat mina saker och kom tillbaka hem sa Ravi våran door man att det var nog bäst att jag höll mig inne för att stormen var på väg, då blev jag stressad över att jag inte hade pengar på min mobil och var tvungen att gå ut igen. Uppe i lägenheten träffa jag Marlene som gör ett duktigt jobb med att skrämma upp mig om stormen, hon berättar att förra gången det var en storm som denna var våran byggnad tvungen att evakuera och att det tydligen svajar rättså bra uppe på 32a våningen. Jag sprang orolig iväg så fort som möjligt till At&t för att fylla på min mobil om vi skulle förlora internet hemma i lägenheten. Det är förövrigt sjukt komplicerat, jag blir dumförklarad varje gång som jag ska göra det för att jag inte har koll på vad jag ska ha:) Denna gång fick jag hjälp av en trevlig kille som såg ut och prata precis likandant som Chris Rock, vi börja prata om Sandy och han hade inga planer alls på att förbereda sig för stormen för att det skulle säkert inte bli någonting, det var inställningen som alla man pratade med hade. Sedan fick min mobil liv, Gen skickade sms och sa att min zon var tvungen att evakuera och Rigmor skickade sms om att hon ville att jag skulle ringa henne. Då blev Karin rädd-karin och skynda sig hem för att packa och uppdatera sig om vad som hände. Efter att ha pratat med Rigmor i telefon så blev jag lugnare, det måste vara dem magiska doktorsrösten som har en lugnande effekt. Jag och Marlene tog en taxi med all vår packning, som vi skämmdes över till the Markel på 13e gatan för att bo hos Gen och Gigi. Det visade sig senare att våran packning inte var nog för hur länge vi skulle vara borta.
Söndagkvällen och Måndagen spenderade vi mest med att äta, spela uno, titta på film och fnissa åt och försöka lugna ner våra nära och kära hemma. Gens mor skrev ett långt meddelande på facebook om vad man skulle göra vid eventuella nödsituationer, det enda Gen svara var den här länken; http://gennyjoo.tumblr.com/post/34416707682/frankenstorm-come-at-me
Med andra ord kände vi oss väldigt trygga på the markel som är ett hus som är uppbyggt som ett fort.
Måndagkväll gick elen, och vi dansade i mörkret med våra ficklampor till Let´s have a Kiki med Scissor Sisters som har blivit den låt som föralltid kommer vara förknippat med vårat Sandyparty. Med strömmen försvann internet vilket gjorde att vi inte visste någonting om vad som hände utanför våran byggnad.
Tisdagmorgon kunde vi gå ut och titta på hur staden såg ut efter stormen, vi började med att gå ett kvarter bort där vi hört rykten om att en fasad hade blåst bort.
Så här såg det ut på våran gata. 13e gatan.
13e gatan
Vi var inte direkt ensamma med att kika på "dockhuset"
Ovan för 27e gatan så var NYC precis som vanligt, det enda som märktes var att folk laddade mobilerna på dom mest konstiga ställerna.
Men ut mot östra sidan där jag bor kunde man se mer spår av stormen.
FN huset
På onsdagen får jag och Marlene reda på att vi måste betala för att få bo hos Gigi och Gen så därför tar vi vårat pick och pack och går hem till våran lägenhet för att packa om väskan med rena kläder och sedan dra oss till civilisationen med el, vatten, värme och internet på Roosevelt Island. På väg hem går vi igenom alphabet city och på aveny C får vi se spår av Sandy.
Framme vid våran vattenpromenad har växtligheten spolats bort, och saker från Williamsburg spolats upp.
Mannen som sitter på bänken sá till sin vän att han brukar gå och kissa i buskarna bakom dem, men nu går inte det längre...
Finns inte så mycket buskar att gömma sig i.
Mitt hus ser inte så inbjudande ut, eller så är det vetskapen om dom 32 trapporna som ska bestigas som gör det oinbjudande...
Våran Lobby är 3 våningar upp på en innegård, men Sandy är en storm med långa armar.
Att ta sig upp för dom 32 trapporna var inte så jobbigt som jag trodde, dessvärre fanns det inte lampor i trapphuset vilket innebar att man fick gå upp med ficklampa.
Väl uppe i lägenheten ringde jag Rigmor för att kolla om hon ville att jag skulle ta med något från lägenheten. Då informera hon mig om att jag skulle ta det försiktigt i trappen på vägen ner "för om du rammlar på vägen ner och slår dig så är det ingen som kan hjälpa dig" med dom orden i huvudet tog jag och Marlene oss ner väldigt försiktigt för att sedan åka till hennes chef på Roosevelt island.
Väl där kunde vi slappna av och börja ta reda på vad som hänt dom senaste dagaran utanför vårat fort.
Och där vad Sandys stormiga dagar slut, äventyret på Roosevelt island är nästa kapitel men nu måste jag sova, i min egen säng, med värme, med tillgång till vatten och tillgång till toalett tänk vilket bra liv jag lever!
